Rasism på arbetsplatsen

När det handlar om rasism på arbetsplatsen brukar man ofta använda begreppet vardagsrasism, vilket på något sätt ska förklara hur rasism ofta förekommer i vardagen på ett sätt som kanske inte alltid reflekteras på det sätt det bör. Tyvärr har vi hört alldeles för många berättelser från människor som antingen blivit utsatta för rasism på sin arbetsplats eller de som upplevt det på sidan om. Det finns en otäck typ av jargong på många arbetsplatser som går ut på att en person eller flera anser sig ha rätten att nedvärdera andra genom att slänga ur sig nedvärderande kommentarer direkt till medarbetare med utländskt påbrå eller genom att häva ur sig rena rasistiska åsikter. De flesta av dessa ”leaders” anser sig själva inte vara rasister, men deras attityd och tankesätt är allt annat än accepterande i ett modernt Sverige 2015. Det krävs att Sverige tar ett större ansvar för att förebygga den här typen av vardagsrasism på arbetsplatser, åtgärder som gör att företag och organisationer tillämpar en nolltolerans mot all typ av diskriminering.

När det gäller rekrytering kan rasism förekomma som orsak till att personer inte blir kallade till intervjuer eller blir bortgallrade från kandidatlistan. I Sverige finns ett stort antal invandrade akademiker som inte arbetar inom sin bransch. I siffror från 2011 kan man avläsa att det i genomsnitt brukar ta sju år för en person född i ett annat land att få jobb i Sverige och för att hitta ett jobb i nivå med det man utbildat sig till mer än 20 år. Att språket är en bidragande orsak till att exempelvis akademiker inte får jobb stämmer säkert i flera fall, men tyvärr har vi i Sverige fortfarande på många arbetsplatser en främlingsfientlig attityd. Det kan handla om att chefen är rädd att personen ”inte ska passa in” eller ”skapa konflikter på grund av sin kultur”. Modern rasism på arbetsplatser helt enkelt, vilken egentligen bara kan motarbetas genom kunskapsspridande och konkreta handlingsplaner med fokus på integrering och jämlikhet.

Comments are closed.