Politiker mot rasism

Rasism, fördomar och intolerans är utbredda företeelser i Sverige och många tvingas dagligen konfrontera rasistiska påhopp, verbala eller fysiska. Här i Sverige, liksom i övriga Europa, har främlingsfientliga partier på senare år gått framåt och vunnit folkligt stöd för sina politiska agendor.

Det gör att den främlingsfientliga politiken har börjat drivas i riksdag och parlament, vilket skärper kraven på övriga riksdagspartier att markera sina ställningstaganden i frågor om diskriminering, invandringspolitik och integrationsfrågor. Annars riskerar man att låta rasistiska krafter sätta dagordningen inom politiken.

Klassaspekt

Sveriges regering har som uttalat mål att ha ett samhälle fritt från diskriminering. På regeringens hemsida förklarar man att främlingsfientlighet är oförenligt med tron på alla människors lika värde och ”utgör ytterst en utmaning mot hela den värdegrund som bär upp en demokrati”. Framför allt för partier på vänsterkanten utgör ett antirasistiskt förhållningssätt en grundläggande utgångspunkt i politiken. Det likställs med andra sorters diskriminering baserad på exempelvis kön och sexuell orientering. Vänsterpartiet menar att de främlingsfientliga vindar som blåst in Sverigedemokraterna i riksdagen, ytterst handlar om samhällets klassklyftor och den uppgivenhet och brist på framtidstro som det rådande systemet leder till. Man för på så vis in en klassaspekt och menar att kampen mot främlingsfientlighet måste bygga på rättvisa och solidaritet och försöka utjämna de klassklyftor som finns.

Intersektionalitet

Begreppet intersektionalitet har kommit i bruk för att uppmärksamma behovet av att se till fler faktorer än en enda när man talar om förtryck. Istället för att till exempel bara studera etnicitet tar man hänsyn till att diskriminering och förtryck ofta tar plats i skärningspunkten mellan flera kategorier; klass, etnicitet, könstillhörighet, sexuell orientering etc. Feministiskt initiativ låter intersektionella perspektiv utgöra en stor del av deras politik och pratar till exempel om feministisk antirasism. Feminism och antirasism går hand i hand – en icke-västerländsk kvinna kan till exempel bli diskriminerad både i sin egenskap av kvinna och som icke-västerländsk. Rasistiska och könsdiskriminerande strukturer stödjer varandra. När det gäller integrationspolitik menar de att man bör belysa den strukturella diskriminering som gör att exempelvis invandrare inte ges samma möjligheter och skyldigheter, istället för att skuldbelägga invandrare som har svårt att integrera sig i det svenska samhället. Feministiskt perspektiv säger sig vilja ifrågasätta den föreställning om den svenska identiteten som vilar på ett vitt, västerländskt och kristet arv.

Comments are closed.